vem vill bli omskriven?

När man då bloggar - har man ett ansvar för att inte lämna ut personer som inte bett om att få sina handlingar, tankar, utseende mm publicerade? Om man har det är det väl bara hunden, katten och fiskarna jag kan skriva om? Fast de kanske inte heller vill bli kändisar?

Jag har en gammal tik och det känns tydligt att hon inte vill bli känd. Katten är yngre och piggare - kanske lite mer intresserad av att bli uppmärksammad? Fiskarna? Om man simmar i ett akvarium måste man ju vara synnerligen van vid att hela ens liv är exponerat! Fast jag tror det är svårt att hitta säskilda höjdpunkter i deras dagliga liv... Ljuset tändes. Mat kom ner från ovan. Simmade runt. Gömde mig i stubben. Bytade plats till sjögräset. Simmade. Ljuset släcks. Eller har de det som i Hitta Nemo?

Varför blogga?

Jaha, så föll också jag. Varför ska man blogga? Är man så exhibitionistisk att man tror att det finns ett behov av också mina inlägg i cyberspace? Eller så är det bara kul att skriva... Och lite mer skärper jag mig när jag vet att det kan finnas någon där ute som, kanske, faktiskt läser mina reflektioner.

Så, nu har jag ursäktat varför jag ska känner ett behov av att skriva, nu ska jag bara fylla bloggen med innehåll! Det kan väl inte vara så svårt? Jag, som lever ett så spännanade, annorlunda liv fyllt av storslagna insatser som bringar mening till medmänniskors liv och utgör skillnaden mellan liv och död!

Tror ni inte på det? Aldrig hört talas om mig? VA?! Jag, som lägger in minst 40 timmars arbetsvecka på kommunkontor i Skåne, hämtar och lämnar till fotbollsträningar, går ut med hunden, brottas med inspiration till vardagsmatlagning, sover framför tv och drömmer om semester...

Det händer att jag tänker också. Funderar över riktigt djupsinniga saker. Som varför det alltid är vackrast väder när jag inte har möjlighet att gå ut, vem som åt upp min kolor här vid datorn, varför viktiga papper äts upp av oviktiga papper och varför det överhuvudtaget finns så mycket papper i det papperslösa samhället??

Vad tänker alla människor på egentligen när de låtsas tänka på arbete, står i kö, slötittar på TV, lyssnar på samtal...