När man bor på landet ska man storhandla. Det gör man företrädesvis på torsdag eftermiddag. Det gör ALLA, då får man skriva "man".

På Brännborns i Ängelholm ( nej det heter inte så längre) har man börjat med scanning. Det har uppenbarligen inte kunderna eftersom det inte stod några kunder framför de två öppna självscanningkassorna. De som kom dit, kom följaktligen direkt till kassan och fick sedan åka hem och njuta av att fylla sina kylar och skafferi, slänga sig i soffan med te och nyinhandlade skorpor....

Vi andra fastnade i köer som började där frysdiskarna slutatade. Typiskt nog har scanningkassorna placerats vid den enda roliga köplatsen i hela affären, tidningsstället. Så istället för lite allmänbildning om kändisar, jakt och fiske, serietidningar och annat som finns i ett tidningsställ vet jag hur många sorters köttbullar, hamburgare, kåldolmar, lasanger mm det finns i fryssortimenetet. Allt medan jag åldras sakta men säkert...

Då inser jag att majoriteten i kassaköerna högst troligt inte längre är yrkesarbetande! De kunde mycket väl ha handlat på morgonen, på förmiddagen, vid tvåtiden. Ändå väljer de att ställa sig i oändliga köer! Undrar om jag blir likadan?

Häromdagen läste jag att nästan en fjärdedel av svenskarna aldrig vistas i naturen och att det därför är svårt att få gehör för miljöpolitiken, man vistas helt enkelt för lite i "riktig" miljö för att förstå vad det handlar om. Hur vänder man en så´n trend? Skolorna, brukar man alltid säga när något behövs ändras men ingen vet hur.

Jag tänker att kanske vi som bor på landet ska arrangera studiebesök - för vuxna, särskilt föräldrar. Eller lura ut folk genom att låtsas att det ligger ett stort köpcentra bakom nästa böj på den smala, håliga grusvägen.

Och så får de sitta där, på en sten eller en stubbe, en och en, och känna på naturen. Undrar om de kommer tillbaka då?

Smaken är...

Jag och kollegan har diskuterat smak. Och färg. Hur ska man kunna veta om vissa saker smakar likadant i olika munnar? Och när jag säger att min favoritfärg är mossgrönt, kanske mossgrönt ser ut som den färg kallar rosa i vissas ögon?

Kanske är det förklaringen till att det finns människor som faktiskt gillar bruna bönor? I deras munnar smakar det som jag upplever sjötunga med citronsås. Och hur ska jag någonsin få veta det?

Och kanske finns i detta förklaringen till vinröda sammetstapeter med rosa medaljonger? I vissas ögon är det lugnande och behagliga att vila blicken på...

Så mycket väsentligt det finns att grubbla på här i livet!

När vår hund hade kommit upp i övre medelåldern bodde det en bestämd tant inom henne. Ibland kikade hon fram, hon hade grön lodenrock och beige basker.

Bestämd men med ett hjärta av guld under en aningen kärv yta. Så småningom framträdde också en viss betydelseförskjutning av ord. "Hit" betydde "jag står ju still", "stanna" betydde "jag går ju riktigt långsamt" , "sitt" besvarades med "i min ålder är det inte så lätt att sätta sig med behagfulla rörelser och dessutom vill jag ha en relevant förklaring innan jag gör något".

Gäster hälsades hjärtligt välkomna, men stannade de för sent in på natten gick hon och lade sig under demonstrativa suckar och menande blickar. För hög musik ogillades och hon gick då ut ur rummet med ett kroppsspråk som tydligt visade på hur kränkt hon kände sig.

I förra veckan dog hon. Lika hänsynsfullt och värdigt som hon levt, från ena minuten till den andra var hon plötsligt borta. Oändligt saknad.