Jag visste väl att det skulle vara svårt att få kontinuitet i det här! Så blev det också ett lååångt uppehåll. Fast här på landet tar vi det ju lite långsamt!
En gång när jag kom tillbaka från semestern inledde min dåvarande chef med att säga att vi borde vara oerhört tacksamma att vi hade ett arbete att komma tillbaka till. Eftersom man just då lagt ner stora Pappersbruket menade han att vi borde skänka en tanke på dem som inte hade något arbeta att återvända till.
Jag förstår ju hur han menade, men tycker inte precis att det hjälper att det finns en massa människor i min närhet som mår ännu sämre än jag? Jag har alltid tyckt att det är ett märkligt resonemang, att man ska finna tröst i de som har det värre. Är det inte bättre att glädjas med andra? Här sitter jag och njuter ännu mer av att ha ett bra jobb, eftersom jag vet att det finns de som är arbetslösa och deprimerade... hmmm. Känns inte som det avger särskilt mycket positiv energi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar