Fredagen den 9 december avslutade jag kvällen genom att hoppa i innetofflor, typ Birkenstock, med platta korksulor och två remar runt foten, för att ta sista kissrundan mad hunden. Ett, möjligen två, steg på en regnvåt stentrappa, ena foten glider medan den andra fastnar i remmen.
Första tanken när jag låg några trappsteg längre ner var att "det här fixar jag själv". Efter att noterat att ena foten har en konstig vinkel och att den andra redan har svullnat ropar jag på mannen. Han kommer ut i regnet och vi funderar bägge en kort minut över om han ska tömma bilen -som är full med golvbrädor till renoveringsprojektet - medan jag ligger i regnet, för att vi själv ska köra till sjukhuset.
Nej, så ska vi nog inte göra! M ringer ambulans och stoppar om mig så gott det går i min märkliga stentrappsliggstol. Just nu är jag ganska hög på kroppens endrofiner och allt annat spännande som dras igång och känner att jag ligger ganska bra och det känns tryggt med att M stoppar om mig och pratar lite. Så länge jag inte behöver röra min fot...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar